Feminism utan feminism

När jag var i Almedalen och lyssnade på partiledartalen försökte Jan Björklund (FP) profilera det egna partiet som det borgerliga feministiska alternativet. Han kommer sannolikt att lyckas. Konkurrensen är knappast överväldigande. Det är nästan som att se en frisk Abeba Aregawi springa i mål i en nationell tävling. Först kommer hon, sedan kommer ingen, ingen och ingen.

Faktum är att historien lär oss att liberalerna i många fall har gått före i jämställdhetskampen både nationellt och internationellt. Det handlar om så viktiga frågor som rösträtt och kvinnors rätt till försörjning. Det kan ingen ta ifrån Folkpartiet, men sedan dess har mycket vatten runnit under broarna. Världen har utvecklats, men patriarkatet sitter kvar och har sedan länge nästlat sig in bland de tidigare så frisinnade värderingarna.

Björklunds feministiska ansats har ett stort problem, och det är att den inte är särskilt feministisk. I hans argumentation är nämligen ekonomisk tillväxt en förutsättning för jämställdhet. Det är naturligtvis felaktigt. Kvinnors värde är inte beroende av konjunkturläget. Kvinnor är lika mycket människor som män ÄVEN när det är lågkonjunktur. Dessutom är vi många som ser att både livet och samhället har så många fler värden än just materialism.

En feministisk politik värd namnet bygger på att rättvisa kan nås, och SKA nås, genom omfördelning. Den som driver feminism seriöst inser det redan från början. Omfördelning betyder att fördela makt och andra resurser FRÅN den som har, i det här fallet den manliga sidan, TILL den kvinnliga. Så fort man säger att detta inte kan ske utan tillväxt så avslöjar man sin patriarkala agenda: Vi vill inte åtgärda den grundläggande orättvisan. Männen ska sitta i orubbat bo, och kvinnorna får dela på de smulor som eventuellt, högst eventuellt, blir över. Den stora varningsklockan ljuder över rosa feministiska valframgångar, ett skräckscenario som i Björklunds värld leder till avgrunden.

TofsNinja”Feminism utan socialism” har hos Folkpartiet blivit ”feminism utan vilja och utan system- och normkritik”, och en sådan finns faktiskt inte. Feminism ÄR system- och normkritik samt en tydlig vilja. Utan en sådan når vi aldrig några resultat i jämställdhetskampen, och det tror jag faktiskt att även Jan Björklund och hans talskrivare förstår. Ansatsen kan nog ge röster den 14 september, men den ger inte rättvisa, och det är nog i sanningens namn heller inte meningen.

Birgitta Axelsson Edström
Ninjafeminist
Annonser

Om ninjafeminister

Vi är ett gäng kvinnor och numera även män i olika åldrar, med olika livserfarenheter som vill förändra världen till det bättre och lyfta upp frågan om jämställdhet. Vi vill visa vad feminism handlar om och hjälpa kvinnor att våga ta för sig och inte låta sig nedvärderas. Vi ger oss inte förrän vi når resultat. Kvinnor och män är lika mycket värda och ska värderas lika. Så enkelt är det! Välkomna till vårt nätverk!
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s